döden gör
som döden alltid gör

den ger saknad
och minnen

döden gör
som döden bör

avslutar
och städar bort

döden gör
som döden vill

den får oss
att aldrig sitta still

döden hör
och döden lär

att alla våra andetag
ska andas

som om de var de sista

barn kommer till oss
med sina hjärtan
som blanka kartor

utan vägval

den enda vägen
som är utmärkt
är hjärtslagets

barns hjärtan
är papper
som ingen
har satt pennan mot

här finns
inga förlorade ord

inga lögner
eller ondska

barns hjärta
är godhet
kärlek utan villkor

och väldigt lite
tålamod

vi måste vårda
den här rastlösheten
nyfikenheten

både hos
oss själva
och barnet

annars tappar
vi bort
allt

som är värt
någonting

annars tappar
vi bort
oss själva

han hade till slut
funnit en metod

att mäta människor

han mätte dem
i ögonblick

din blick
svävar

ögat
saknar gravitation

upphäver
tyngdlagen

jag vandrar ner för gatan
jag vet inte
för vilken gång i ordningen

jag slutade räkna
för länge sedan

tänk
om någon hade
fotograferat mig
varje gång
jag passerade

förmodligen samma min
samma gångstil
oavsett väder

någon har sagt
att de försökt hälsa
när jag mött dem

men det har jag inte sett

jag ber om ursäkt

det är inte för att jag
är oartig

jag är bara väldigt
långt borta

nu såg han solen
resa sig över horisonten

dimman lättade

natten var

aldrig svart