Idag den 1 juli drar Föräkringskassan åt tumskruvarna riktigt jäkla hårt. Hårdare regler för sjukskrivna. Högre trösklar för dem som redan har det jobbigt. Själv "drabbas" jag kanske inte lika hårt men likväl. Från och med idag så måste man skicka intyg från förskolan om man är hemma med sjukt barn som intygar att barnet inte varit där.
Undrar om De Som Bestämmer fattar hur mycket papper det kommer att bli. Är det miljötänkande?
Min teori är att De Som Bestämmer sitter i knät på pappersindustrin och skogsägarna (i förlängning Svenska Kyrkan alltså men det visste vi ju redan. Hej du glade Kristdemokrat). För vem skulle annars ha kommit på detta 1500-talspåhitt med att skyffla runt förtryckta blanketter med analog postgång?
Skämt åsido...
Folk är med all rätt upprörda över FRA-lagen och storebrorsamhället. Nu ökar den myndighet som ska upprätthålla den svages ekonomiska trygghet kontrollen och folk rycker på axlarna. Staten vill veta var du håller hus ett visst datum. Att du verkligen har gjort det du påstår dig göra.
Jag säger inte att kontroll av offentliga pengar inte behövs. Bluffmakare finns det gott om. Men det måste väl ändå finnas enkalre system? Någon digital lösning?
Eller tillit?
Sen väcker det ju en större fråga. Om det nu är så att bedrägeriet är så stort mot Försäkringskassan som man påstår, att folk stjäl pengar som korpar, vad är det för samhälle som producerar en sådan befolkning?
Vad beror det på?
Varför tycker folk att det är okej att nalla ur den gemensamma spargrisen?
Min teori är att folk i stor utsträckning har slutat tro på Folkhemmet. Vi har en generation bittra gamlingar som ser hur allt de byggt upp sakta men säkert urholkas. Vi har en generation som står vid utgången på arbetslivet och som ser att de har misslyckats att återupphålla det som mamma och pappa arbetat ihop åt dem och nu ser de till att förse sig innan det tar slut helt. Och vi har de yngre generationerna som levde på lånade pengar på 80-talet. Nu inser dom att pensionen kommer att vara obefintlig och att det knappt finns pengar kvar nu för att tillfredställa den allra mest grundläggande tryggheten.
Lägg därtill det allt mer materiella samhälle vi lever i. Konsumtion är normen för existens. Handlar du inte finns du inte. Är du inte snygg och berömd finns du inte. Har du inte allt som man ska ha finns du inte. Alltså gör du vad som helst för att tillfredställa dessa behov av konstruerad självbekräftelse.
Inte undra på att folk är bittra och giriga.
Och jag får köpa frimärken.
Inlägg
